(Söt)surt för kinesisk musik

Förbud mot oanständig och dekadent musik. Så lyder de senaste direktiven från Kina. Var gränsen mellan godkänd och icke godkänd musik skall gå är ännu lite osäkert. Klart är i alla fall att Taiwan-sångerskan Deng Lijun (Theresa Teng) som har många fans i Kina kommer att klassas som icke godkänd.

När kinesiska tullen och postens bestämmelser om införsel av skivor, band m.m. ändrades 1979, medförde det stora förändringar för musiklivet i landet. Populärmusik från Hongkong, Taiwan, Japan och västvärlden, som man tidigare inte kunnat lyssna på, strömmade in. På gator och i parker gick ungdomar omkring med bandspelare som spelade Hongkongpop. l Guangzhou (Kanton) fanns drygt 20 tehus, ofta proppfulla med folk, där det spelades populärmusik. På de finare hotellen framfördes populärmusiken ”live” av lokala amatörförmågor med smeknamn som t.ex. ”Guangzhous Deng Lijun”.
Det var uppenbart att den här musiken fyllde ett uppdämt behov framför allt hos ungdomen. Under många år hade man nästan bara kunnat lyssna på revolutionär kampmusik eller traditionell kinesisk musik. Men när populärmusikvågen svepte in, blev det ibland svårt att sälja slut på biljetterna till den gamla typen av konserter, även om det var landets toppartister som framträdde.
Den nya musiksmaken kombinerad med den nya ekonomiska politiken gjorde att de professionella musikensemblerna tvingades ändra stil. Denna nya ekonomiska politik innebar större eget ekonomiskt ansvar för olika arbetsenheter (t.ex. en orkester). Musiken underkastades kommersiella lagar. Ju större publikintäkter desto högre löner, fler nya instrument m.m. Många stora ensembler splittrades upp i mindre grupper, som började turnera med en lättsmält blandning av olika sorters musik.
Alla konserter jag själv hörde under mina två år i Kina var av den typen: lite utländsk musik som Bjällerklang, La paloma och Sound of Music, lite traditionell kinesisk musik och lite nyskriven musik kinesisk populärmusik.
Att själva börja skriva populärmusik, med bibehållande av ett visst mått av politiskt eller patriotiskt innehåll, blev ett sätt för musikerna i Kina att konkurrera med den utländska musiken. Professionella sångerskor från de fasta ensemblerna som Li Guyi i Beijing (Peking) och Zhu Fengbo i Shanghai gav en rad solokonserter med sådan musik i respektive städer inför jättepublik.
Men många inom musikkretsarna och den politiska ledningen kritiserade den här musiken. Den var för dekadent och enkel. Li Guyi klagade över situationen: ”Här bokar mina överordnade in mig för över 300 framträdanden per år, jag sjunger så stämbanden blöder och spelar in massor av pengar till vår musikensemble, ändå blir jag kritiserad av både överordnade och andra. Min lön räcker inte ens till att köpa en radiobandspelare. Hur kan man jämföra mig med Deng Lijun?”
Taiwansångerskan Deng Lijun är den populäraste utländska stjärnan i Kina. Men efter den nya direktiven har det alltså blivit förbjudet att lyssna pä henne. Från Guangzhou ryktas det att medlemmar av kommunistpartiet eller kommunistiska ungdomsförbundet som lyssnar på henne kommer att uteslutas ur partiet. Kassetter med hennes musik beslagtas.
Vad är det då som gör att hennes musik förbjuds? Lyssnar man på den finner man en svensktoppsliknande musik med vissa orientaliska drag framförd med smeksam röst. Texterna handlar visserligen om kärlek, men inte med de sexuella anspelningar som finns i mycket av den västerländska popen.
Men den här typen av musik är ändå för dekadent för en del ledande kineser, som vill ha en mer ”hälsosam” och uppbygglig musik. Att Deng Lijun har prickats har säkert också sina skäl. Hon har t.ex. sjungit för soldaterna på Taiwan, ett politiskt ställningstagande som inte uppsakttas i Folkrepubliken.
De nya direktiven har också lett till förändringar bland artisterna i Folkrepubliken. Vid en konsert ganska nyligen i Beijing, där Li Guyi skulle ha framträtt, ersattes hon av en manlig sångare som sjöng revolutionära kampsånger. Det blåser snålare vindar inom den kinesiska kulturvärlden igen.

One Response to (Söt)surt för kinesisk musik

Malmö kulturhistoriska förening